Angeli Diaboli

vette fan hur men av nån anledning kom ja å tänka på ungar. d är inte så att jag hatar ungar även om jag sagt d ett stort antal gånger. jag ogillar bara dom väldigt mycket. väldigt mycket. och dom ogillar mig så d är ju i alla fall ömsesidigt.
tror inte heller att ja skulle kunna uppfostra nån, detta av flera anledningar. hata ungar hjälper ju inte direkt. men d som är mest avgörande tror ja är min oförmåga att vara oärlig. alltså ja ljuger inte, inte heller för ungar. detta låter kanske bra men det är d inte. har någon förälder någonsin svarat ärligt på frågan "pappa, hur blir barn till?"
eller ännu värre. vad säger en förälder, religiös eller inte, när nån dör. "han har åkt till himlen", "han är en ängel nu". på en begravning jag var på, för en person som gick bort alldeles för tidigt vilket förstås gjorde allting än värre, undrade en unge varför alla var så ledsna; han var ju en ängel nu. alla tyckte förstås att d var jättegulligt. min unge hade sagt nåt i stil med "ska dom elda upp han nu?" inte lika gulligt...